Vi klarade det!

| Postat i: Allmänt, Madde, Tjejvättern
0
Vi är så bra!!

Efter lite stress över att inte hitta i Motala och ösregn som inte gav oss vidare pepp, kom vi fram i lagom tid för starten. Båda var nervösa. Jag var mest nervös över att välta på cykel när vi skulle starta efter som vi inte hunnit träna på att hoppa på och cykla samtidigt. Men det gick bra och vi fick många heja-rop och folk tyckte vi var coolast i loppet som cykla på tandem.



Sjävklart glömde vi i vår nervositet att fylla på vattenflaskorna så de första tre milen fick vi klara oss utan vätska och kramp i diverse delar mot slutet av de första 3 milen

Första stoppet

Halvvägs - här någonstans börja det bli riktigt kämpigt.

Alla muskler gjorde ont, rumpan ömma, handleder ömma, svanskotan gjorde satans ont, kramp i höftböjaren, onti knäna. Sista milen var absolut värre än hela loppet, kramp i hålfoten. Benen bara cyklade på automatiskt, kunde varken ge mer eller mindre kraft de styrde sig själva. Vi ville bara hem och gärna gråta! 

10 mil på tandem utan växlar och med hårda sadlar gör vi aldrig om. Men jag är riktigt nöjd och stolt över vår prestation. 






Intervju vid målgång


Vilken tävling ska vi ta nästa gång? :)

Hittills till Vi klarade det!





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: